Intro: Shalimar Preuss

Det senaste året har Shalimar Preuss film Étrange dit l’ange (Strange Says the Angel) rönt stor uppmärksamhet i kortfilmsvärlden. Bara under våren har den fått pris på två av Europas främsta kortfilmfestivaler. Så är det också en remarkabel film, full av elegant och djupt gående historieberättande, kantat av mystik och en mild känsla av fara, som en jury uttryckte det. Det intagande dramat följer en isolerad familj som, trots de grönskande omgivningarna kring deras lantliga hem, tycks leva i någon slags apokalyptiskt framtid. Filmen visar en regissör som närmar sig något som skulle kunna kallas magisk naturalism. Fullständigt formidabel och magiskt sublim, men fast förankrad i verkligheten. Det är inte första gången Shalimar Preuss har lyckats kombinera osedvanligt känsliga och ohämmade prestationer av huvudsakligen icke-professionella skådespelare med en drömsk realism som fångar en mångfacetterad subjektiv verklighet. De nyanserade porträtten utspelar sig oftast mot den otämjda
naturen, vilket möjliggör Preuss skarpa och subtila utforskande av teman som dödlighet, traditioner, naturen och ensamhet. De flesta av hennes filmer, inklusive hennes långfilm, äger denna sällsynta kvalitet. På sätt och vis är det logiskt att hon återvänder till kortfilmen mellan långfilmsutflykter. Hennes filmer kommer från någon som förstår kortfilmens unika och gränslösa möjligheter och också har förmågan att
till fullo utnyttja dem. Shalimar Preuss lever och verkar i Paris, med både franskt och kanadensiskt medborgarskap. Hon har studerat film i USA och i Frankrike vid Le Fresnoy – Studio national des arts contemporains. Hennes långfilm Ma Belle Gosse visades vid IFFR i Rotterdam, Bafici, IndieLisboa, m fl, och fick pris som Bästa franska film vid filmfestivalen i Belfort 2012 innan den fick biografdistribution i Frankrike. Shalimar Preuss närvarar vid visningen och berättar mer om sitt filmskapande.

Annonser

  • Ekologiskt te från Pekoe